Man kan inte styra över känslorna, det enda man kan göra är att försöka förstå sig på dessa känslor. Jag känner alldeles för mycket just nu, det vet jag. Känner att jag är just där jag vill vara just nu, precis med de människor jag vill vara, samtidigt känner jag att jag är på helt fel ställe. Kanske har jag inte hittat rätt ännu? Hur vet man om man om det är bra eller inte, hur vet man vart man ska ta vägen, hur vet man vad det egentligen är man letar efter? 

Jag vill må bra, jag vill att ni ska må bra, att vi mår bra. Men ibland känns det bara som att det är för mycket begärt. Kanske för att jag tror att man alltid kommer hitta andra att jämföra sig med. Jag vill ha det där som hon verkar ha, jag vill också. Men ändå är jag ju lycklig här? Snart blir jag galen på gåterna jag skriver i, precis som de som läser det här, eller ja, det få som orkar som inte bara kikar in efter bilder, så som jag själv oftast gör. Därför slutar vi här, utan att kommit fram till något, men bara få skriva av sig. Ibland känns det faktiskt lite bättre då, trots allt.