Jag känner mig lite sådär halvt deprimerad, som man kan göra när man vandrar runt med ett trasigt hjärta. Den bästa medicinen mot dåligt humör och världens-sämsta-livkänslor är att umgås med sina kompisar. Så idag har jag träffat Jullan, första gången på år och dar, väldigt trevligt. Hon har dessutom fått sig en kanonfin lägenhet, i centrum. Lite avundsjuk blir man ju..